Ullkamning

I helgen var jag och några till i Varberg på kursen i ullkamning för Lena Hammarlund.

Först lärde vi oss den grundläggande tekniken - som jag kan visa upp när jag bemästrat youtube...

och sedan gick vi loss på kammar och ull av alla de sorter.


Finullen jag hade med mig gick hem hos flera. - Inga knottror!!! och - Den skulle gå bra med min alpacka. Var ett par av rösterna. En del ull bytte därför ägare under dessa två dagar. Jag bytte till mig alpacka av Textil i vitt, brunt och svart. Och från Flickorna i Hulta kom underbara grå och gråbruna ullskatter med hem. Tyvärr har jag ju glömt vad rasen hette, det glömde jag nämligen att skriva ner, men jag vet att fåren hette Gullan och Bea.

Några får, Bea och Ulla fanns i olika årgångar och det är rätt fantastiskt vilken effekt vädret har på ullen. Bea's ull blev brunare (solbränd) de somrar som det var soligt och gråare under regniga somrar. Ulla blev gråblå vid vackert väder och vitare utan sol. Även mjukheten påverkades. Det blev mjukare ull soliga somrar än regniga. Kanske inte så konstigt om man tänker efter, men en ny erfarenhet likväl.

Vi klämde även in ett besök på Varbergs museum och utställningen om Ötzi, Ismannen från sydtyrolen som hittades för några år sedan och visade sig vara en 5000 år gammal naturligt frystorkad mumie, perfekt bevarad med utrustning och allt. Har inga foton från utställningen, men den var riktigt intressant.

Annars är det alltid härligt vid fästningen, för den ligger vid havet och denna dagen var det härligt blåsigt och härliga vågor rullade in mot piren och havet var alldeles grönt i solen.


Jag provade långt ifrån alla ullsorterna, men många små paket blev det tillslut. Några provspann jag på lända och vissa ligger och väntar på strykbrädan i arbetsrummet nu.

Att kamma ullen kändes både enklare och effektivare än att karda så det blir nog en hel del kammat nu framöver.