Bä bä vita lamm... (och några bruna och svarta)

Idag har vi varit på Eklanda Brogård hos Irene och kikat på lamm. Jag hade planer på att köpa två lamm och vi hade redan igår plockat ut namn till dem. Ullfina och Pudding. Min sambo är den som står för namngivandet, till och med vissa av krukväxterna hemma får namn. Namngivandet fortsatte när vi kom upp till gården för där fanns ju Höns också. Så får jag presentera Hönsgårdens överhuvud - Lars
En ståtlig tupp i sina bästa år, mkt vaken och kom genast fram för att kontrollera och godkänna oss innan övriga fick komma i närheten.

Den som gjorde mest väsen av det hela var dock Tomas, men bara på avstånd
Malin och Gertrud ville inte vara med på bild...


Sedan var det då dags att kika på lammen... Många fina ulltussar var det...

Tanken var att det skulle bli ett vitt lamm och sedan ett brunt eller svart lamm. Det blev tre - två vita och ett brunt. Det var väldigt svårt att välja må jag säga. Man kikade och kikade - dels på ullen i verkligheten och dels på pappret och när man hade funderat lite skulle man komma ihåg vilket nummer det var man hade tittat på...

Resultatet blev i vart fall detta:

UllfinaHon var nr 22. Väldigt vit i ullen och mindre än de andra och lite mer sällskaplig, vilket mest berodde på att hon varit flasklamm. Hon växer säkert till sig så småning om. Jag föll för henne direkt.

Sedan blev det Pudding (kanske chokladpudding), nr 11, som står närmast kameran med rumpan till:Och eftersom det var så svårt att välja fick det bli ett till, ett vitt och valet stod mellan 38 till höger mitt i bild och 36 till vänster mitt i bild.

Eftersom 36:an hade lite krusigare ull så blev det hon som blev utvald. Tyvärr har hon inte fått något namn ännu. Sambon har fått i uppdrag att hitta på och jag har ratat flera på vägen hem. Arbetsnamnet just nu är just 36:an... Har ni några förslag?
Här är 36:an i närbild även om hon inte riktigt vill vara med på bild...







och här är hon igen, det bortre av de två man ser huvudena på.








När vi valt och vrakat länge och väl var nog lammen glada att få springa iväg igen även om Sippa var dem i hasorna tills Matte satte stopp för det roliga...

Väl tillbaka på gårdsplan fick vi träffa Ella som är en pigg och glad pensionär.
Kissen Sune var inte intresserad av oss så honom fick vi tyvärr ingen bild av, men här kommer en till med Sippa istället.
Trevliga djur och trevliga människor. En väldigt trevlig utflykt. Irene var väldigt bra på att förklara alla siffror (och bokstäver) som står för ull och kropp och helheten. Jag har lärt mig lite mer idag känner jag.

På vägen ner när vi ändå åkte förbi så tittade vi in till Biscaya Racing. Jag har ett läckande bakdäck på mitt Monster. Det blev ett nytt stift till ventilen - hoppas att det hjälper...

Och när vi kom hem hade Svärmor med sig lite överraskningar från Stockholm och nästan det bästa var den lilla papperspåsen som chokladen kom i -

Kan man annat än att hålla med...