Fast Ullfina var som vanligt nyfiken...
Pudding har varit en riktig värsting och en smart sådan därtill. Hon har listat ut att om man inte rör vid elstängslet med nosen utan lägger den ulliga sidan till så får man ingen stöt utan kan obehindrat smita vart man behagar för att utforska huruvida gräset verkligen är grönare på andra sidan...
Nu var hon emellertid till sin stora fasa fast. Att bli klippt var väl i och för sig skönt, men att sitta fast - nej det gillar vi inte... Det ni hör i bakgrunden är Pudding - hon har en rejäl stämma...
Sedan blev det Kerstins tur...
Och sist Ullfinas. Fast hon upptäckte ju att hon blev både ompysslad och matad och då var ju allt lugnt, så hon sa knappt ett pip på hela tiden...
Efter klippningen blev Pudding glatt överraskad - nu kan man ju klia sig ordentligt för första gången på länge och hon skubbade sig länge och väl mot allt som satt fast... (lite mörk bild tyvärr)
Fast visst ser hon bra roliga ut när hon är snaggad.
Det var allt för i kväll. Mer om själva ullen kommer i nästa inlägg.
Bara en bild till - alla lammen, bagglammen till vänster och tacklammen till höger. Ser lite roligt ut med reflexerna i alla ögonen.
.JPG)
9 kommentarer:
Oh, så spännande! Jag ser fram emot att få följa din ull?!
(Ny bakgrund igen! Såg någon site som hette backgroundfairy, tror jag. Har inte kolla upp den...)
Så kul att få se hur det går till. Ser ut att bli mycket ull från ett lamm. Ska bli spännande och se fortsättningen.
Snygg bakgrund.
Vad roligt att se! Ska bli spännande att se fortsättningen.
Ååååh, jag VILL HA får :-) Ska bli skoj att följa från får till... vante????
Tummetott? ;-)
Jag har inte kunnat väga ullen, jag saknar ett sådant där praktiskt hålla-i handen-vägningsverktyg med krok. Planer på att införskaffa ett inom kort.
Vad roligt att se, stort stort tack! Fast jag undrade väldigt på vad slags efternamn Klipps var (filmsnutten Kerstin klipps). Jag är nog inte helt vaken, behöver koffein. Jag skulle önska jag kunde få sätta händerna i lite av den ullen, den ser underbart mjuk ut. OM du vill sälja typ 100 g, är jag väldigt intresserad. Annars får vi väl följe ullen här också. Och visst, de ögonblixten skulla vara lite läskiga om bilden var från en mörk skog....
Ögonen på den sista bilden fick mig att tänka på sagan om tingen. Vid ett tillfälle var hobbitarna tvugna att ta sig igenom en förtrollad skog och de var bara säkra på själva stigen. När natten kom såg de ögon i mörkret runt omkring...
Elisabeth - Jag skulle kunna tänka mig att sälja lite ull. Du kan väl maila mig på thewillowfairy@gmail.com så kan vi bestämma hur du vill ha den.
Det ska bli så kul att se vad som händer med ullen!!!!!
Skicka en kommentar