Djurvänliga silkeskokonger

Visst finns det kartonger kvar och visst har jag målning kvar att göra, men nu har jag ändå kommit till det där härliga stadiet när man känner att man har en hållbar nivå av ordning i kaoset. Jag antar att den nivån varierar från person till person, men jag insåg att jag hade nått dit när jag helt plötsligt i onsdags fick en obändig lust att färga ull...

Jag måste nämligen ha en viss ordning och reda runt mig för att känna mig kreativ. Nu fick jag helt plötsligt fram färggryta och pulver och fibrer. Ull blev det nu inte utan det var silkeskokongerna som råkade komma inom synhåll. 

Det roliga med kokonger är att man aldrig riktigt vet hur de ser ut inuti när man färgat dem. Olika pigment kan smita in och färga på olika sätt. 

Så här på ytan ser allt väldigt jämt och fint ut...

... men öppnar man upp dem så blir det olika nyanser och toner och silkeslystern och mjukheten kommer fram på det mest underbara sätt.

Och för alla djurvänner där ute som tycker att silke inte är bra för man måste döda larven för att utvinna silke så kan jag meddela att kokongerna är en ren restprodukt och att larven har fått bli fjäril på naturlig väg. 

Om man tar död på alla larver så blir det nämligen väldigt svårt att få fram nya små larver och därmed mer silke. Så några larver får bli fjärilar och då blir kokongerna obrukbara i den vanliga silkesindustrin, men man kan fortfarande dra isär och spinna dessa fibrer även om tråden inte blir riktigt lika slät.