Till slut lyckades vi få ordentlig fjutt på värmeljusen som inte ville brinna.
Även två nya favoriter upptäcktes och inhandlades senare.
Färska kakaofrukter
Stickad i tunt kidmohair med virkad kant i alpacka. Helt egen modell stickad nedifrån och upp nästan helt utan sömmar, bara mitt uppe på ärmen/axeln finns en "söm" och den stickade jag ihop samtidigt med avmaskningen. Lätt och enkelt modell.
Detta är embyot till nästa kofta - en uppifrån-och-ned-kofta - som jag startar med en I-cord. Sea Wool från Fleece Artist + Kid-Silk från Drops = supermjukt.
Den är enkeldriven vilket innebär att drivbandet (den genomskinliga remmen) inte påverkar spolen utan bara själva tvinnandet av tråden.
På vingen finns bara två krokar på varje sida - en fast och en rörlig. Man flyttar den rörliga allt eftersom spolen fylls på och det blir mindre pilligt än med flera små krokar tätt tätt.
Eftersom drivbandet och trissorna sitter innanför vingen och spolen så kan man dra ut vingen och byta spole utan att lossa drivbandet - enkelt och snabbt.
Dubbeltrampad - ger en jämn och snabb gång och man kommer upp i betydligt högre hastighet utan att förlora balansen i tvinningen och inmatningen. På var sida om tramporna finns hållare för de spolar man inte använder och fungerar som spolställning vid tvinning.
Det finns tre olika storlekar på trissor som ger olika hög utväxling. Den trissan som nu sitter på spinnrocken ger de två högsta utväxlingarna - ju större skillnad mellan hjulet som tramporna driver och trissorna som driver vingen desto högre utväxling dvs fler vridningar av garnet per trampat varv. Den högsta på denna spinnrock är 1:20, dvs 20 tvinnade varv i garnet per trampat varv. Den största trissan ger en utväxling på 1:5 vilket är bra om man spinner väldigt tjockt garn eller om man är nybörjare och vill kunna hänga med i vad som händer.
Det finns egentligen bara en lite nackdel och det är storleken på spolen. Där är jag lite bortskämd med min gamla Louet som håller upp till 4hg garn på en spole! Vad denna lite mer normala spolen håller som mest har jag inte testat, men jag är säker på att det räcker gott och väl ändå.
Igår hade min sambo och deras band Hellway spelning så då blev det ju varken stickat eller bloggat. Ett filmklipp och lite fler bilder kommer snart men detta inlägg ska handla om lite ulligare saker.
Jag brukar alltså börja med att dela topsbanden på längden, ungefär 4 smalare strängar blev det av varje topsband denna gången. Hur många gånger eller om man alls delar bandet beror på hur långa färgsträckor man vill ha. I detta fallet så är det ju inte så mkt färgvariation, men om man har många olika färger som i det senaste gladgarnet, så kan man styra/variera randningen på det här viset. I det fallet valde jag att inte dela bandet alls för att få så långa färgsträckor som möjligt = bredrandigt vid stickning. Vill man däremot ha väldigt smalrandigt så delar man topsbandet i så smala strängar som möjligt.
Efter jag delat topsbandet sträcker jag lite i det så att fibrerna kan röra sig med individuellt och topsbandet blir lite fluffigare och längre.
Efter det så drar jag i det en gång till så att det blir tunnare och ännu luftigare - det blir ett otvinnat förgarn helt enkelt. Det är ungefär som att dra i en seg kola - drar man för hårt och snabbt så går topsbandet av men drar man lite lagom hårt och långsamt så blir det härligt fluffigt och mjukt. Längst upp till vänster ser ni samma topsband i osträckt tillstånd - lite skillnad...
Dessa smala strängar ull nystar jag upp till fluffiga bollar som är lätta att förvara tills man fluffat all ullen - eller tills man börjar spinna beroende på vilken typ man nu är...
Ursäkta den dåliga bilden - mobilfoto...
.JPG)
